Ungdomsfotboll från olika epoker

UNGDOM
Ungdomsfotboll
1966. AIK:s St Erikscupvinnare (14 år) med fr.v. lagledaren Erik Lundberg, Gerry Rehn,
Leif Karlsson, Conny Bergström, Christer Lundberg, Berndt Andersson, Bert Jättne, SvenOlof Pettersson, Roland Hagberg, Lars Andersson, Hans Backe, Thomas Fingal, Anders
Ahlström. Av dessa blev två allsvenska fotbollsspelare (Rehn och Karlsson), två elitspelare i ishockey (Jättne och Lundberg) och en framgångsrik fotbollstränare (Backe).
478
UNGDOM
479
UNGDOM
Att gå hela vägen - ungdomsfotboll
från olika epoker
Det tycks inte spela någon roll vem man talar med –
de flesta som följer AIK vill gärna se spelare i A-laget
som spelat i den svarta tröjan som ungdomsspelare.
Kraften och styrkan i AIK:s ungdomsverksamhet har
emellertid varierat genom åren, ibland har den stått
stark men periodvis bedrivits på sparlåga. Den har
dock sällan fått stor uppmärksamhet och uppskattning utanför klubben. De stora ledargärningarna och
de många egna produkterna, bland vilka det finns ett
stort antal landslagsspelare, har överskuggats av Alagets prestationer och värvningar av enstaka stjärnspelare från provinserna.
Trots att AIK avundsjukt påståtts vara en akronym för Allmänna
inköpsklubben har det i alla tider funnits en ungdomsverksamhet
som levererat spelare som redan i unga år fått sina genombrott.
AIK-stilens skapare ”Knutte” Nilsson var 17 år när han blev
kapten för A-laget, ”Thodde” Malm var 16 år då han debuterade,
”Putte” Kock, ”Kurre” Hamrin, Björn ”Lill-Garvis” Carlsson,
Göran Göransson, Magnus Hedman, Gabriel Petrovic och Martin
Mutumba var 17 år och ”Pära” Kaufeldt, ”Gurra” Sjöberg, Gustaf
”Niggern” Josefsson och Johan Mjällby 18 år. Värst är Tommy
Stenborg, Alexander Östlund och Christian Kouakou som bara
var 16 år när de debuterade i Allsvenskan.
Ungdomsverksamhetens viktigaste personer har dock alltid
varit de ideellt arbetande ledarna som med entusiasm och kunnande arbetat med unga fotbollsspelare. AIK:s historia skulle inte
vara en så stolt historia utan dessa svarta eldsjälar: Erik ”Jocke”
Johansson, Herman Carlson, Olle Lundberg, Pelle Hagberg,
”Dagge” Lundström, Folke ”Lucke” Lööv, Rune Wiberg, Henry
Nord, Olle ”Lill-Olle” Andersson, Peter Kindborg, Lennart ”Linkan” Lindqvist och Lasse Lindholm är några bland många som
förtjänar ett stort tack för sina insatser för AIK.
Även om det inte fanns något officiellt juniorlag inom AIK när
fotbollsspelet etablerades inom klubben så fyllde klubbens B-, Coch D-lag i olika stor utsträckning den funktionen under det första
decenniet. Det tidiga 1900-talets stora AIK-profiler ”Classe” Berg,
Thodde Malm och Knutte Nilsson började alla spela för AIK i de
yngre tonåren och avancerade med stigande ålder och skicklighet
till A-laget. Redan i maj 1902 hade nämligen en junioravdelning
skapats inom klubben, vilket innebar att ”ynglingar under 16 år
upptages mot en afgift som är lägre än den vanliga”.
Första riktiga juniorlaget
Det var dock först 1915 som AIK gick in för att skapa ett renodlat
juniorlag. Ansvaret för satsningen lämnades dock till en tennisspe480
Laget som vann Junior-DM 1920 säkrade segern genom att
slå Djurgården i sista matchen. Målvakt: Svensson. Gustavsson, Filip Möller; Lindqvist, Magnusson, Persson, Lindstedt,
Ekholm, Svedberg, Karlsson, Fernvall.
lare och var inte alltför framgångsrikt. Efter att endast ha mäktat
med en oavgjord match i seriespelet under året avvecklades laget.
Detta försök är trots det klena resultatet välbekant i klubbhistorien. I det omklädningsrum på Stadion där de pojkar som såg sig
kallade att ingå i AIK:s juniorlag samlades, fanns nämligen en
yngling vid namn Rudolf ”Rulle” Kock, som med smeknamnet
utbytt till ”Putte” skulle komma att bli klubbens kanske största
profil såväl på som vid sidan av planen. Hans storstilade karriär i
Putte Kocks självbiografi där man bl.a. kan läsa om hans upplevelser av AIK:s ungdomsverksamhet som 14-åring år 1915.
UNGDOM
AIK:s juniordistriktsmästare 1929 efter att ha vunnit mot Kungsholms Sport i finalen. Stående fr.v.: Folke Wilsson,
Gunnar Kaufeldt (bror till Per), Gunnar Blomström, Lundqvist, Kurt ”Ryssen” Eriksson. Knästående fr.v.: Berggren,
Nils Levin, Erik Almgren (ej den senare allsvenske Erik Almgren). Sittande fr.v.: Hans Jansson, Gustav Sjöberg, Mattias Svärd. Två spelare, Blomström och Sjöberg, blev senare allsvenskar i AIK.
AIK inleddes dock inte där, den kunde däremot ha slutat. Putte
har själv beskrivit händelsen i sin självbiografi:
”Dagen innan söndagen genomlevdes som i trance. Mina
’ordinarie’ fotbollgrejor lät mamma tvätta och stryka som till fest
och skorna förseddes med nya, fina dobbar. Sista natten vågade
jag knappast somna – jag fick ju inte ta risken att försova mig.
Naturligtvis var jag förste man uppe på Stadion. Frågade mig
fram och visades in i ett tomt omklädningsrum, där AIK:s juniorer
skulle hålla till. Undrade först om jag tagit fel på tiden, men blev
litet bättre till mods, då de första pojkarna började dyka upp.
Fortsättningen utspelades i snabb takt. Rummet fylldes av
ett tjugotal grabbar som klädde om sig. Herr tennisspelare Nisse
Söderström (numera direktör i Enskilda Banken) mönstrade sitt
manskap och såg belåten ut. Han hade fått ett oväntat rikligt
förråd att ösa ur. Hela 23 man!
Behöver jag tala om, att jag blev den tjugotredje?
För liten, löd domen.
Jag vet en stackars 14-åring, som grät sig till sömns den
kvällen - - - ”
Putte fick dock en ny chans 1916 när laget återuppstod och
med Putte som center understödd av en högerflank bestående av
Gunnar Galin och Evert ”Pralen” Svedberg vann juniorlaget klubbens första juniormästerskap två år senare. Således två blivande
AIK-ordförande (Kock och Galin) i samma juniorlag, ett rekord i
sig. I laget spelade även Josef ”Jocke” Ekholm och John ”Broarn”
Persson som var med och vann SM 1923. Enligt Idrottsbladet var
”AIK:s juniorlag utan konkurrens i Stockholm”. Äran för juniorlagets framgångar bör dock tillskrivas Erik ’Jocke’ Johansson.
”Honom tillkommer så gott som all heder för lagets framgångar”,
som det uttrycktes i IB.
Framgångarna innebar också att juniorlaget fick resa till
Norge för match mot Readys juniorer i Kristiania (Oslo). AIK
vann matchen som spelades inför närmare 3 000 åskådare med
5–2 efter fyra mål av Putte Kock och ett av Pralen Svedberg, trots
481
UNGDOM
att målvakten drabbades av spanska sjukan och vänsterinnern
Acke ”Fest” Pettersson fick ställa sig ”i sylen”. Enligt en notis i IB,
författad av Jocke Johansson var det: ”I dessa dagar … alltid en
tröst för AIK:s A-lags spelare, som själva inhösta så liten ära, att
de ha ett juniorlag, som verkligen gör heder åt klubben.”
Därefter följde några framgångsrika år för juniorlaget med
seger i Stockholms juniormästerskap även 1919, 1920, 1923,
och 1925. I samband med att junioråldern höjdes från 17 till
18 år 1926 gick ungdomsfotbollen inom AIK tillbaka, det finns
till och med källor som hävdar att den låg nere 1926–28, men
säkert är att AIK:s juniorlag deltog utan framgång i juniorserien
åtminstone 1927.
I samband med att det nya styret etablerades inom AIK efter
den s.k. revolutionen 1928 återupptogs också satsningen på juniorerna. År 1929 hade laget spelare som Gurra Sjöberg, Gunnar
Kaufeldt (Päras lillebror) och Gunnar Blomström. Juniorerna
fortsatte att dominera i Stockholm i början av 1930-talet förstärkta
med bl.a. Sven ”Tomten” Söderström och Henry Nord, blivande
stark man inom AIK:s ungdomsfotboll innan han efter en konflikt
om ordförandeskapet inom klubben i mitten på 1950-talet gick
över till Djurgården.
En 15-årig Kurt Hamrin fick detta diplom för sitt deltagande i
AT-cupen 1949. Han hade börjat som 11-åring i Huvudsta IS,
fortsatt i Råsunda IS och gjorde sina första insatser i AIK-tröjan
på en turné till Köpenhamn i april 1949 där han gjorde fem mål.
Tre år senare gjorde han debut i AIK:s A-lag.
Matteus Bollplan, troligen 1951, ett AIK-lag födda 1940. Stående fr.v.: Rolf ”Nysa” Nyström, Roland Johansson, Hasse Nordin
(pappa till Krister Nordin), Stickan Karlsson. Knästående fr.v.: Åke
”Bajdoff” Johansson, Anders ”Anton” Svensson, Kjell ”Bofink” Bokvist. Lagledare var Joel Spångberg (se sidan 426).
482
Första pojklaget
Våren 1934 togs ytterligare ett steg i utvecklingen av ungdomsfotbollen i och med att pojkfotbollen introducerades inom AIK.
Vissa författare har hävdat att satsningen inspirerats av hur pojkfotbollen organiserades i Centraleuropa, men det mesta talar för
att det snarast rörde sig om en trend i Stockholm. I mars 1934 hade
nämligen den första egentliga pojklagsserien bildats i Stockholm.
Initiativtagare var ordföranden i Lilljanshof Ragge Westerlund
och förutom hans egen klubb deltog Djurgårdshof, Värtan och
Karlberg. Karlberg segrade och matcherna spelades i huvudsak på
Hästgardets plan vid nuvarande Ryttarstadion bakom Östermalms
IP. Söderföreningarna ville inte vara sämre och anordnade i all
hast en miniturnering där även AIK deltog. AIK vann turneringen
och därefter även det första inofficiella pojklagsmästerskapet i
Stockholm efter seger med 4–1 mot Karlberg.
Även om AIK:s satsning på pojkfotboll inte var unik så
tilldrog den sig ett långt större intresse än de andra klubbarnas.
När satsningen inleddes satte man in annonser i Stockholms morgontidningar som berättade att AIK skulle sätta upp ett pojklag
i fotboll och att intresserade pojkar var välkomna till Råsunda
idrottsplats en söndagsmorgon. Från AIK:s sida hade man frågat
sig om det skulle dyka upp tillräckligt många för att räcka till
två lag – 400 dök upp! De följande veckorna testades alla 400
på Råsundas gräsmatta och kvar blev spelare för fem lag. Dessa
bildade en serie i vilken alla lag hade namn som började på A:
Arsenal, Aston Villa, Austria, Admira och AIK. Satsningen gav en
allsvensk spelare, Karl-Johan Tornborg som gick från pojklagspel
i AIK till Allsvenskan, men i Djurgården.
UNGDOM
10.5.1954. AIK–Kadetterna 2 33–0. Jim Nildén gjorde 18 mål. Stående fr.v.: Rolf Dahlsten, Åke Gylfe, Jim
Nildén, Ingemar Johansson, Tom Nydahl, Leif Larsson. Knästående fr.v.: Rolf Andersson, Alf Andersson, Clarence
Johnsson, Åke Svedin, Per Arne Johansson. Nildén och Ingemar Johansson blev senare allsvenskar i AIK.
Redan efter något år försvann dock intresset för ungdomsfotbollen inom klubben, vilket beklagades av juniorernas lagledare
Herman Carlson i en artikel i Nya AIK-aren. Han slog också fast
att AIK:s ungdomsverksamhet hade en fostrande uppgift: ”Det
är dock inte bara fotbollspelaren, som sådan vi vilja ha fram inom
A. I. K. Ni bör lägga det på minnet, det skall vara en bra grabb
även utanför plan. Detta ingår i kvalifikationerna för att få spela
i något av A. I. K:s junior- eller pojklag.”
Trots ett minst sagt ljumt intresse för ungdomsfotbollen vann
juniorerna DM 1940 och 1944. Inför seriestarten 1943, samma år
som AT-cupen startade, beklagade sig dock Tore Nilsson över att
AIK inte satsade tillräckligt mycket på ”hemvävt” – egna juniorer
och spelare från Stockholmsområdet, åtta av elva A-lagsspelare var
nämligen från landsorten. Från laget som vann JDM 1944 nådde
Georg Kraemer och Gerhard Hill A-laget.
AIK var inte heller representerat av något lag i de första upplagorna av AT-cupen. Denna turnerings betydelse för pojkfotbollen
i Stockholm var mycket stor, även om Stockholms fotbollförbund
sedan 1940-talets inledning organiserat pojkserier. Det var nämligen först med AT-cupen som pojklag som inte var knutna till
föreningar som hade lag i förbundets serier, s.k. kvartersklubbar,
fick en tävling. AIK gjorde debut i AT-cupen 1945, samma år hade
den nyvalde AIK-ordföranden Putte Kock slagit fast att klubben
åter skulle starta pojkfotboll för att få fram skickliga juniorer
och i förlängningen A-lagsspelare. Men efter att man fått stryk
av Barkarby, 1–2, i sin första match var laget borta. AT-cupen
spelades som utslagsturnering 1943–1946.
Nursery section
Riktig fart på satsningen på de yngre blev det dock inte förrän åren
runt seklets mitt i samband med att George Raynor blev tränare
för A-laget. Inför säsongstarten 1950 uttalade han sig i klubbtidningen om sina förhoppningar inför det kommande året. A-lagets
tränare valde då att inte tala om representationslaget utan ställde i
stället sina förhoppningar till klubbens nysatsning på ungdomar:
– Mina förhoppningar rör sig först och främst om den nya
”nursery section”, som klubben på mitt förslag ämnar gå in för.
Denna ungdomssektion eller vad man vill kalla den skall hjälpa
oss att bygga upp vår fotboll från grunden och jag glädjer mig åt
att Gurra Sjöberg och Harry Nilsson lovat hjälpa till på denna
front. Gurra skall bli något slags bas för avdelningen och Harry
Nilsson blir ”spelande tränare” i reservlaget. Var säker på att det är
483
UNGDOM
AIK:s och AB:s (Köpenhamn) 13–14-åringar möttes 1955. AIK:arna i svart är stående fr.v. Björn ”Lill-Garvis” Carlsson, Torsten Carlsson,
Raymond Bergvall, Håkan Magnusson (senare allsvensk i Hammarby och Sirius), Frank Åhman och Lennart Selinder (senare framgångsrik
ishockeyspelare i AIK). Knästående fr.v. är Per Gestlöv, Lennart Söderberg (senare allsvensk i AIK), Leif Hedberg, Jan Öhman (senare allsvensk i Djurgården och Sirius) och Per Arne Johansson.
modellen att i tid få unga lovande män in i klubben, där de sedan
får utvecklas i sällskap med våra förra storspelare.
George Raynor visade ett stort intresse för de yngre spelare
och hans betydelse för ungdomslagens starka period vid seklets
mitt kan inte överskattas. Men det var inte han ensam som låg
bakom den glädjande utvecklingen. Vi bör inte glömma tränare
som ”Putte” Andersson och Filip Möller, vilka kompletterades av
de pensionerade stjärnspelarna ”Lillis” Persson och ”Garvis” Carlsson (från 1953) och ledare som Olle Andersson och Rune Wiberg.
I mitten av april 1949 var AIK inbjudet att representera Stockholm vid en pojklagsturnering i Köpenhamn i samband med att
den danska traditionsföreningen Akademisk Boldklub (AB) firade
60 år. AIK vann turneringen efter att ha besegrat AB med 2–1 och
norska Djerf från Grimstad med 4–0. Fem av målen gjordes av en
spelare som lånats in för turnén från Råsunda IS, Kurt Hamrin,
som först efter hemkomsten gick över till AIK.
Början och mitten av 1950-talet blev en framgångsrik period
för ungdomsfotbollen inom AIK. Ungdomslagen skördade framgångar i AT-cupen och Stockholms fotbollförbunds junior- och
pojkserier. Man vann bl.a. JDM 1951, 1953 och 1954. Det var
också flera spelare som tog steget från ungdomslagen till A-laget.
Förutom Hamrin även tvillingarna Bengt och Björn Anlert, Kurt
Liander, Evert ”Bäckis” Jansson och Lasse Falkmer.
År 1952 publicerades t.o.m. ett principprogram för fotboll i
AIK:s ungdomsavdelning i klubbtidningen. Det hade utarbetats
”i den vällovliga avsikten att säkerställa ett så gott resultat som
möjligt”. Det handlade mycket om hur vägen från pojk- och juniorlag till A-lag skulle underlättas. Det innebar bl.a. att klubbens
484
C- och D-lag i princip skulle tillhöra ungdomsavdelningen och
ge yngre spelare möjlighet att spela tuffare matcher.
Sommaren 1954 fick juniorlaget chansen att delta i en turnering i jugoslaviska Rijeka där även lag från Schweiz, England,
Frankrike och Österrike deltog. A-laget hjälpte till att finansiera
resan genom att avstå från resetraktamente från en allsvensk
match. Vid hemkomsten kunde dock målvakten Björn Bolling
konstatera att svensk juniorfotboll, AIK-laget var trots allt juniormästare i Stockholm och hade tagit sig till semifinal i junior-SM,
inte kunde mäta sig med Europatoppen. Laget slutade nämligen
sist. Man fick dock ett pris med sig hem, den s.k. disciplinpokalen.
Största segrarna och mesta målskytten
Satsningen på ungdomsfotbollen fortsatte att bära frukt även
under resten av 1950-talet. En spelare som gick hela vägen genom
AIK var Jim Nildén som kom till AIK från kvarterslaget Bristol
1953 och via alla tiders målrekord i AT-cupen och spel i B-laget
tog sig till representationslaget, gjorde åtta A-landskamper, blev
tränare för A-laget, för att avsluta sin AIK-gärning som ledare i
just ungdomssektionen. Målrekordet i AT-cupen slog han i maj
1954 när han gjorde 18 mål då AIK besegrade Kadetten med
33–0. Det var för övrigt ett mycket framgångsrikt år för laget som
vann sin serie med målskillnaden 88–0 på fem matcher, varpå
man avancerade till finalen som spelades som förmatch till det
allsvenska mötet mellan AIK och Malmö FF inför cirka 10 000
åskådare på Råsunda. Där besegrades IK Silving med 5–0. Serieoch cupmatcher gav en total målskillnad på 107–1. Inför finalen
besöktes laget av A-lagsspelarna och en av dem, vänsterbacken
UNGDOM
Lennart ”Pluntan” Askinger gav spelarna ett råd som Jim Nildén
aldrig glömde : ”Var aldrig sämre tvåa än att du kan ta killen!”
En annan spelare som efter att ha firat stora framgångar i
AIK:s ungdomslag tog sig hela vägen till A-laget och landslaget
var Björn ”Lill-Garvis” Carlsson som var med och vann tre raka
finaler mellan 1954 och 1956. Från den första finalsegern mindes
han långt senare: ”Vi hade hela året spelat på grus, mest på Matteus skolplan. Men finalen spelades på gräs i Vasaparken. Och
för att vi inte skulle halka på underlaget fick hela laget köpa nya
gympadojor före matchen. Vilken höjdare för en 12-åring.” I dagens superkommersiella pojkfotboll kan det vara värt att påminna
om att i AT-cupen spelade man i gymnastikskor – fotbollsskor
var förbjudna!
I segerlagen ingick även bl.a. de blivande A-lagsspelarna
Tommy Stenborg och Lennart Söderberg, sedermera känd som
”Liston”, men på den tiden kallad ”Muscha” på grund av sin för
14-åringar uppseendeväckande mustasch, samt de som skulle
komma att ingå AIK:s ishockeyslags kycklingkedja, Lennart ”Sillen” Selinder och Anders ”Ankan” Parmström. 1956 var för övrigt
sista året som AT-cupen spelades, då Aftontidningen gick i graven
samma år.
I slutet av 1950-talet ändrades dock förutsättningarna för
ungdomslagen inom AIK. Klubbens ekonomi var inte vad den
en gång varit. Det fanns helt enkelt inga pengar för pojkfotbollen
så den måste framgent drivas ”utan några som helst ekonomiska
betingelser”. Detta innebar bl.a. att ”lagledare för pojklagen ej skall
erhålla ersättning vid matcher eller träning under året 1959”, att
”match- eller träningsersättning ej skall utgå till spelare i pojklagen” och att ”pojklagspelarna själva svarar för fotbeklädnaden”,
men ”att erhållna medel från fritidsgruppsverksamheten helt
disponeras för pojklagens skötsel i ungdomsavdelningen”.
Det var första gången som man inom AIK utnyttjade det faktum att man genom att anordna fritidsgrupper kunde få inkomster
för att driva ungdomsverksamheten.
I november 1962 gjordes en nysatsning på ungdomsfotbollen
inom klubben i och med att AIK:s ungdomskommitté i fotboll
bildades och redan året därpå vann AIK A- och C-klassen i
S:t Erikscupen. De följande åren blev lyckosamma med AIK som
mest framgångsrika klubb i S:t Erikscupen 1964, 1965, 1968
och 1969
Värt att lyfta fram är det yngsta pojklaget (7-manna) som gick
till final i S:t Erikscupen 1964. Av de åtta spelare som ingick i
laget blev fem allsvenska spelare: Christer Johansson, Leif Karlsson, Gerry Rehn och Manni Thofte i AIK samt Kjell Pettersson
16.5.1951. AIK–Malmö FF 1–0 i den sista allsvenska omgången. Trots det resultatet åkte AIK ur Allsvenskan
för första gången och Malmö FF, här genom sin ”hövding” Eric Persson och lagkaptenen Erik Nilsson, har just fått
ta emot von Rosens pokal för SM-guldet. AIK:s ungdomar som här står uppradade får symbolisera det faktum att
AIK under det kommande division 2-året skulle låta flera från ungdomsverksamheten debutera, främst tänker vi
på Kurt Liander och Kurt Hamrin, och AIK skulle också vinna division 2 1951/52 i överlägsen stil.
485
UNGDOM
Laget som vann JDM 1978.
Stående fr.v. Folke Hedberg,
lagledarna Stig Nordström
och Lars Lindholm, Bo Rönn,
Ulf Bertilsson, Bo Folkesson,
Björn ”Butta” Johansson, Anders Larsson, Håkan Björkman, Mats Lindkvist och
Olle Moström. Knästående
fr.v. Heino Matsik, Ette Angeli, Ronny Jonsson, Staffan
Gillberg, Peter Zacke, Peter
Levin, Lars Isaksson, Roland
Johansson och tränaren Björn
”Lill-Garvis” Carlsson. AIK
vann JDM även 1979.
i Hammarby. I laget spelade även Hasse Backe, som inte nådde
ända fram till Allsvenskan som spelare men dock som tränare,
samt Christer Lundberg som blev elitspelare i ishockey. Roland
Hagberg, som inte nådde elitnivå, var kanske den bästa av dem
alla i 12-årsåldern.
1970-talet
Under 1970-talet fick AIK se sig passerat av hårdsatsande ungdomsklubbar som BP m.fl. och framgångarna blev mer sporadiska.
Värd att nämna är dock segern i S:t Erikscupens C-klass 1972 efter
att Ulf Rådbjer, senare en duktig spelare och domare i ishockey,
gjort samtliga mål i finalen mot BP, 3–2. Mindre minnesvärd är
dock målvakten Conny Fågelströms insats. Domaren uppmärksammade nämligen att Conny hade förbjudet klister på händerna
i samband med matchstarten, en burk vid ena stolpen avslöjade
honom. Han beordrades att lämna planen och tvätta händerna och
ersattes under tiden av reserven Ulf Rehn i målet. Ulf gjorde ett
så bra inhopp att Conny fick sitta kvar med sina tvättade händer
på avbytarbänken.
Inför säsongen 1973 ersatte serietidningen Buster Systembolagets slogan ”Spola kröken” på fotbollslagets ryggar. Reklamavtalet
mellan AIK och Semic Press innebar ett vidare samarbete än den
rena reklamåtgärden och att Buster delades ut i samband med
AIK:s matcher. Man skulle även tillsammans söka arrangera
ett riksmästerskap i fotboll för pojkar, vilket man fick Fotbollförbundets sanktion för. Detta innebar att en första ”allsvensk
pojklagsturnering för 12-åringar” (födda 1961–1962) arrangerades
1973/74. Kvalificeringstävlingar arrangerades distriktsvis, varpå
AIK:s 1971-lag segrade i S:t Erikscupen 1985 efter finalseger mot Brommapojkarna med 1–0. Stående fr.v.: Mikael Ekenheim (lagledare),
Martin Karlsson, Johan Mjällby, Peter Hallström, Mattias Pettersson, Peter Hedengran, Tobias Eriksson, Atilla Sakarya, Rikard Westerberg,
Martin Dahl, Berndt Rosqvist (lagledare), Arpi Bor (tränare). Knästående fr.v.: Ola Johansson, Jonas Henriksson, Stefan Nee, Niklas Ackerstedt, Daniel Österberg, Kennie Rosvall, Stefan Olsson, Thomas Lagerlöf. Fyra av dessa skulle sedan bli allsvenska AIK-spelare.
486
UNGDOM
14.5.1987. Matchens knatte, Mattias Rawling född 1979, hälsar
på IFK Göteborgs landslagsback Glenn Hysén. AIK:s Sven Dahlkvist
till höger var kanske en ännu större idol?
Jim Nildén, f 1940, ungdomsspelare i AIK från 1953, allsvensk
1961–71, blev sedan en av de som låg bakom utvecklingen av AIK:s
ungdomsfotboll under 1980-talet.
de kvalificerade klubbarna (samt AIK som arrangörsklubb) möttes i en utslagsturnering för att få fram fyra lag till slutspelet som
avgjordes i Solna. Finalen kom att spelas mellan AIK och Hammarby, som förmatch till Tipscupsmatchen AIK–Vöest Linz.
Hammarby startade starkt och tog en tvåmålsledning innan AIK
nätade tre gånger och därmed tog den första inteckningen i Buster
cup. Ingen av spelarna tog steget till A-laget i fotboll men två blev
svenska mästare i ishockey med AIK: Mats Alba och Mats Hessel.
AIK tog sig till final även 1975 men fick då se sig besegrade av
Karlstads BK, 0–1. Under sommaren 1975 var det även premiär för
AIK:s och Busters fotbollsskola. Under tre juliveckor tränade och
spelade 140 pojkar från hela landet i åldern 10–15 år veckovis på
Hagalunds och Skytteholms idrottsplatser. Bland instruktörerna
fanns Keith Spurgeon, Kurt Liander, Jan-Olof Wallgren, Per-Arne
Wahlstedt, Ronny Gustafsson och Leif Karlsson.
Ett tredje finalframträdande i rad i Busters allsvenska pojklagsturnering blev det för AIK 1976, men i finalen fick man än en
gång se sig slagna med 0–1, denna gång av Hammarby. Därefter
var det dock slut på de stora framgångarna. 1977 och 1979 blev
det respass redan i första omgången, men 1978 lyckades AIK,
Knatteskolan kring 1990. AIK:s 84-or och 85-or övervakas av från vänster de lite vuxnare Lasse
Pettersson, Willy Kjellgren, Jan Kollberg, Jimmy Petrini och Johan Lundqvist.
487
UNGDOM
AIK:s segrande 16-årslag i Pojk-SM 1989. Stående fr.v.: Bengt Hallström (tränare), Johan Ekström, Niclas
Öberg, Mike Cardinal, Ricard Höckerfelt, Henrik Östling, Kurt Andersson, Björn Rundgren, Mikael Jansson,
Jouni Kaivola, Bo Öqvist (lagledare). Knästående fr.v.: Mattias Ringström, Mikael Hallström, Fredrik Asplund, Magnus Hedman, Mustapha Messili, Mikael Åslander, David Nildén, Fredrik Ringström. Tränare Hallström lyckades leda två AIK-lag, 73-orna 1989 och 78-orna 1994, till Pojk-SM guld. Han är dessutom pappa
till Peter Hallström som har gjort 44 AIK-matcher i högsta serien och som blev svensk mästare 1992.
anförda av Anders Limpar, kvalificera sig till slutspel där dock
BP blev för svåra i semifinalen.
1980-talet
I början av 1980-talet var statusen på AIK:s ungdomsfotboll
inte speciellt hög. Visserligen hade man ett etablerat juniorlag,
långt ifrån de bästa i Stockholm men ändå med bra kvalitet. I
övrigt, från 16 år och nedåt, fanns varken bredd eller elit. Vid
något tillfälle hade ett AIK-lag ställt upp i jeans och gympaskor
medan motståndarna Brommapojkarna hade topputrustning.
AIK hängde inte med när andra klubbar, som BP och Vasalund,
gick ner i åldrarna för att värva spelare. Ungdomsfotbollen tycktes
byta ordförande nästan varje år och det fanns ingen kontinuitet.
Visst hände det att lag och spelare utvecklades till att bli
riktigt bra men det berodde i så fall mer på enskilda ledare än
klubbens övergripande ungdomsverksamhet. Ett exempel på en
sådan utveckling var AIK:s 71-or (spelare födda 1971) med Berndt
Rosqvist och Arpi Bor som ledare. De tog över ett antal spelare
från Brommapojkarna, värvade senare friskt från olika lag, bl.a.
Jonas Henriksson och Thomas Lagerlöf från IFK Österåker, och
blev riktigt framgångsrika både vad gäller lagets prestation och
förmågan att få fram spelare till AIK:s A-lag. Det sistnämnda i
form av Johan Mjällby, Peter Hallström, Lagerlöf och Henriksson
samtidigt som den störste talangen av alla, Peter Hedengran, aldrig
nådde ända fram. Lagets framgångar berodde nog mer på ledarna
488
kring laget än hela AIK:s ungdomsverksamhet. På 1970-talet hade
några A-lagsspelare arbetat som ungdomskonsulenter men deras
fokus låg naturligt nog på A-laget och de hade sparsamt med tid när
ungdomsverksamheten var som intensivast på kvällar och helger.
År 1982 anställdes Lasse Pettersson som ungdomskonsulent
och ungefär samtidigt kom flera andra viktiga personer in i verksamheten och lade ner mycket ideellt arbete. Håkan Olander,
tidigare redaktör för AIK-nytt, initerade Hagaparken cup (för de
Leif Karlsson, f 1952, spelade i AIK från 12 års ålder och slutade
som spelare 1980. Han var sedan målvaktstränare för A-laget
1981–98. Samtidigt var han med om att ta fram utvecklingsplaner
för ledare och spelare, han var ledare för pojkar födda 1979, och
1997 blev han anställd som sportchef för AIK Ungdomsfotboll.
UNGDOM
Ungdomsstyrelsen 1989. Fr. v. ungdomskonsulenten Lasse Pettersson
(f 1957, anställd i AIK sedan 1982 och som på 1990- och 2000-talen var evenemangsansvarig i AIK Fotboll), Gun Sjögren (som 1980
i egenskap av ordförande i ungdomsfotbollen blev den första kvinnan
i AIK:s fotbollsstyrelse), Anders Hedell (senare mångårig supporter
och styrelseledamot för AIK:s damfotboll), ordförande Kjell Sahlström (senare kassör i fotbollssektionen och ekonomichef på Svenska
fotbollförbundet), Mia Dertell (senare Lindberg och mångårig
sekreterare åt Uefa-ordföranden Lennart Johansson), Anders Johrén
(medförfattare till denna bok) och Tony Bjellefors (vars pappa Stig
Johansson spelade fyra allsvenska AIK-matcher på 1940-talet).
Tidningen AIK-ungdomsnytt kom ut regelbundet under en femårsperiod, 1997–2001. Här är framsidan
på septembernumret 1997, med Johanna Smedstedt
som lyfter F83:s segertrofé i Gothia Cup.
allra yngsta där AIK nu började bjuda in femåringar), Golden cup
(inomhusturnering i Solnahallen), gemensamma vårläger på hemmaplan, träningsläger i Tollare och Nynäshamn, ett faddersystem
där A-lagsspelare fick ett ”eget” ungdomslag, matchens knatte
och mycket mer. Olander och Leif Karlsson utvecklade också en
”ideologisk plattform” för ungdomsfotbollen och tillsammans med
framför allt Bosse Sjögren men även Gun Sjögren, Göran Aspgren
m.fl., tog de fram introduktionsprogram och utbildningsplaner
för spelare och ledare. (Bosse Sjögren avled i en trafikolycka 1988
och därefter delas varje år ett stipendium, Bosse Sjögrens minne,
ut till en av AIK:s duktiga ledare eller tränare.) Den tidigare
AIK-spelaren Jim Nildén blev samordnande tränare och den som
tillsammans med Lasse Pettersson låg bakom den breddrekrytering
som kom i gång i bl.a. Solna, Sundbyberg, Kista och Vasastaden
genom skolbesök, brev m.m. Målet var att ha en bred verksamhet samt att få fram spelare till A-laget. Det förstnämnda målet
innebar att man skulle ha fyra jämna knattelag i varje åldersgrupp
och i de äldre åldersgrupperna kunna ha ett elitlag samtidigt som
alla skulle beredas plats i ett eller flera breddlag. AIK skulle vara
öppet för alla nya spelare upp till 10-årsåldern och ingen skulle
vara tvungen att lämna före 18 år.
Verksamheten ökade från drygt 200 spelare 1982 till över
1 000 1986. Samtidigt fördes flickverksamheten över från damsektionen, där den hade funnits sedan de första flicklagen kommit i gång vid mitten av 1970-talet, vilket gjorde att flickor fick
likartade möjligheter som pojkar att spela fotboll i AIK. Även om
den ekonomiska satsningen på de äldre pojkarnas elitlag var större
så fick flicklagen samma ekonomiska förutsättningar som pojkarnas breddlag. Den nye ungdomsordföranden Kjell Sahlström var
noga med att ökningen av verksamheten skedde med en ekonomi
i balans. Det kunde uppnås då de flesta ledare arbetade ideellt med
endast symboliska kostnadsersättningar.
Volymökningen följdes av framgångar på elitnivå. Både pojklagen födda 1972 och 1973 vann Pojk-SM 1988 respektive 1989,
båda gångerna mot IFK Göteborg. AIK-lag, som hade vunnit S:t
Erikscupen endast två gånger på en dryg tioårsperiod sedan 1972,
fanns nu som slutsegrare i S:t Erikscupen i stort sett varje år och
AIK klev fram som en av de mer framgångsrika klubbarna i S:t
Erikscupen. Någon gång kring 1985 eller 1986 blev statusen för
AIK:s ungdomsverksamhet så hög att klubben blev förstavalet för
de flesta talanger i Solna med omnejd. Fortfarande betraktades
dock BP som Storstockholms bästa ungdomsklubb.
Ungdomsverksamheten fick även fram spelare till A-laget.
Spelare som Johan Mjällby, Thomas Lagerlöf, Magnus Hedman,
David Nildén, Pierre Gallo, Dennis Östlundh, Alexander Östlund
och Patrik Fredholm hade alla spelat i AIK:s pojklag även om det
bara var Fredholm som hade börjat som knatte i AIK.
1990- och 2000-talen
Carl-Erik Hedlund, AIK:s ordförande i början av 1980-talet, hade
satt upp visionen att AIK skulle vara bäst, ”hur man än mäter”.
489
UNGDOM
Laget som vann Gothia Cup 2007, flickor födda 1993: Övre raden
fr.v.: Fredrik ”Peffe” Stübner (huvudtränare), Linn Miskulin, Johanna Svalgård, Rebecca Klarström, Emma Möllare, Jennie Nordin,
Petra Andersson, Lisa Svedlund, Magnus ”Mankan” Svedlund (ass.
tränare). Nedre raden fr.v.: Aminata Sy, Jessica Thorin, Malin Diaz,
Andrea Hansson, Martina Lissäng, Linda Lundström, Isabelle Abrahamsson-Melin, Jackie Kisch Brunzell, Mikaela Sundgren. F93laget är ett av AIK:s mest framgångsrika ungdomslag med bl.a tre
segrar i S:t Erikscupen (2006, 2007 och 2008), två gånger vinnare
i Inomhus-SM (2007 och 2008) och en gång i inofficiella UtomhusSM (2007). Brunzell, Diaz, Andersson, Nordin, Hansson, Boström
och Lindberg kvalificerade sig senare för A-laget.
Det blev även ungdomsfotbollens ledstjärna när man på område
efter område gick från att vara bland de sämsta i Stockholm (av
de större klubbarna) till de bästa. Det gällde inte minst träningsförutsättningarna som på 1970-talet var riktigt dåliga för att på
1990-talet vara de bästa i Storstockholm. Breddverksamheten
stabiliserades på den nivå som hade satts i mitten och slutet av
1980-talet medan elitsatsningen på de bästa vässades ytterligare.
AIK-lag vann Pojk-SM 1994 och 1997 och Junior-SM 2004 och
2007. Det blev mer regel än undantag att åtminstone ett AIK-lag
vann S:t Erikscupen varje år. 1990-talets ungdomsverksamhet
gav senare A-lagsspelare i form av bl.a. Vyacheslav Jevtushenko,
Gabriel Petrovic, Martin Mutumba, Per Karlsson och Mattias
Moström, den sistnämnde började som 7-åring i AIK:s pojklag. För
AIK:s damlag var ungdomsverksamheten en förutsättning för att
över huvud taget överleva när nästan hela A-laget lämnade klubben
efter degraderingen ur Allsvenskan 1995. De ersattes av juniorspelare som i många fall spelat i AIK sedan tidiga ungdomsår. Även
senare har flera ungdomsspelare gått hela vägen upp till A-laget.
1.5.2007. AIK-dagen den 1:a maj varje år har sedan slutet av 1980-talet blivit något av en manifestation för hela AIK:s ungdomsfotboll
då i princip alla AIK-lag deltar i någon form på Skytteholms IP (de första åren ägde AIK-dagen rum på Råsunda IP bredvid Råsundaskolan). Här är det AIK:s alla ungdomsledare, de som gör det stora jobbet i AIK Ungdomsfotboll, som har spelat mot AIK:s veteranlag. Bakre
raden fr.v.: Jonas Carlsson, Nahom Ghidey, Peter Andersson, Per Hägerö (senare styrelseledamot i AIK Fotboll AB), Michael Garcia, Mathias
Nordstrand, Thomas Ndaula, Albin Strid, Kenth Marcusson. Mellanraden fr.v.: Marino Miskulin, Jimmy Petrini, Terje Skalleberg, Richard
Folker, oidentifierad, oidentifierad. Knästående fr.v.: Elias Mineirji, Lukas Syberyjski, Franco Zanetti, Christer Holm, Patric Jildefalk (senare
tränare för AIK:s damlag), Per Ferm, Alexander Edstein, Cyril Belenge. Liggande: Magnus Larsson.
490
UNGDOM
1990-talets och det tidiga 2000-talets
mångårige ungdomsordförande (totalt
13 år) Gösta Mårtensson (bild från
Solna stad), som också var politiskt
aktiv i Socialdemokraterna. Han jobbade bl.a. hårt för att etablera AIKdagen den 1 maj, något som vissa
av hans partivänner kanske såg som
konkurrens på arbetarnas egen högtidsdag. Gösta blev också AIK Fotbollförenings allra första ordförande när
den föreningen bildades hösten 1999.
AIK:s 17-årsflickor vann
Gothia cup 2010 efter en rafflande final mot Shanghai Caoyang med 6–4 efter straffar.
AIK, genom Jennie Nordin,
kvitterade till 3–3 på ordinarie
tids slutminut och AIK kunde
sedan avgöra på straffar. En jublande glad Malin Diaz lyfter
bucklan.
År 1997 anställdes Leif Karlsson som sportchef för AIK Ungdomsfotboll vilket innebar att verksamheten inom AIK Fotboll
stärktes ytterligare. Volymmässigt växte inte längre ungdomsverksamheten, sedan mitten av 1980-talet var det cirka 1 000
ungdomsspelare i åldern 5–18 år som var aktiva inom AIK, men
däremot ökade satsningen på utbildning av spelare och tränare så
att de som hade förutsättningar och verkligen ville satsa skulle ha
möjligheten att göra det. Fler tränare anställdes och satsningen
märktes också i att AIK-lag vann S:t Erikscupen och andra
turneringar. På 1980-talet vann fem AIK-lag S:t Erikscupen, på
1990-talet elva och på 2000-talet (2000–09) hela 14 lag. 2010
blev AIK såväl bästa pojkklubb (även 2011) som bästa klubb totalt i S:t Erikscupen. Mest uppmärksammade turneringssegrar,
om än inte alltid de sportsligt mest meriterande, har kanske fem
slutsegrar i Gothia cup varit. Noterbart är att sedan 1994 (t.o.m.
2012) är det fler flicklag som har nått de stora turneringssegrarna.
16 flicklag men bara 13 pojklag har vunnit S:t Erikscupen. Av tio
finalplatser i Gothia cup har flicklag stått för åtta! I S:t Erikscupen
har framför allt två flicklag och ett pojklag utmärkt sig. F81 och
F93, med tränarna Jan Lindh och Fredrik Stübner som vardera
har lett sina lag till fyra segrar i S:t Erikscupen. P97 vann tre
raka segrar 2010–12. Nu har inte slutsegrar i S:t Erikscupen, eller någon annan turnering, ingått i AIK:s övergripande mål men
det kan ändå vara ett mått på hur väl man har lyckats med att
utbilda spelare på vägen ”från knatte till senior”. Förklaringen till
att AIK:s flickor har lyckats så bra kan vara att i AIK har pojkar
och flickor till stor del kunnat spela fotboll på lika villkor. Så har
det inte varit i alla klubbar utan på många håll, kanske framför
allt i ”storklubbarna”, har pojkar fått helt andra möljigheter än
jämnåriga flickor. Trots det var det kanske först 2007 som den
verkliga elitsatsningen på AIK:s flickor startade. Det fanns, som
synes, duktiga lag även dessförinnan men först då började hela
flickverksamheten att genomsyras av bl.a. professionella rekryterings- och utvecklingsplaner.
Några år dessförinnan, 2000, fördes juniorverksamheten över
till det nybildade AIK Fotboll AB medan ungdomsverksamheten
låg kvar i den ideella föreningen (AIK Fotbollförening). I praktiken, vad gäller samarbete mellan ungdomar och juniorer, blev det
Varje år i augusti har AIK bjudit in till Hagaparken Cup, en samling med fotbollslek i Hagaparken för 5 och 6-åringar, som
har avslutats med en manifestation i samband med en A-lagsmatch på Råsunda. Här är det några av 2006 års knattar som
springer in i halvtidspausen mellan AIK och Öster den 27 augusti (5–1 till AIK).
491
UNGDOM
28.10.2007. AIK vann JSM 2007 efter finalseger mot IF Elfsborg
med 3–1 på Skytteholms IP. Startelvan, stående fr.v.: Jonas Gustafsson, Sotirios Papagiannopoulos, Christoffer Eriksson, Viktor
Samuelsson, Filip Terland, Daniel Sundgren. Nedre raden fr.v.:
Oscar Englund, Viktor Lundberg, Fredrik Helenius, David Gustafsson, Pontus Näsström. Tränare Mikael Hjelmberg. Saknades gjorde
Magnus Eriksson som egentligen var helt ordinarie i laget. Han var
i stället uttagen till A-lagets allsvenska trupp som spelade i Kalmar
samma dag, där han dock inte fick göra något inhopp. Inte heller
senare blev Magnus Eriksson allsvensk i AIK (däremot i Åtvidaberg).
Det blev däremot både Christoffer Eriksson och Viktor Lundberg.
Flera i detta lag spelade i det tidigare framgångsrika P90-laget som
bl.a. vann St Erikscupen två gånger.
dock ingen större skillnad. Det var enbart på det administrativa
och ekonomiska planet som det blev en uppdelning.
De fyra ledstjärnorna
Den ökade satsningen på AIK Ungdomsfotboll har styrts av en
verksamhetsplan som revideras årligen och olika policydokument
där fyra ledstjärnor fastställdes:
– AIK-stilen, ”vår ledstjärna i allt”. Det är ett positivt laddat
ord med betydelsen ”ett riktigt sätt att vara”, en beskrivning av
hur en AIK:are förväntas uppträda.
Det blev det mest genomarbetade värdegrundsarbete som någon klubb i Sverige kunde visa upp och arbetet leddes av Jan Lindh
och Jussi Sjöblom. Detta arbete startade då det hade förekommit
ett antal oacceptabla händelser i samband med träningsläger och
där ledare och styrelse inte hade varit tillräckligt tydliga i hur
AIK-spelare, och ledare, ska uppträda.
– Spelar- och ledaruveckling, från U till A, som beskriver
vägen från ungdoms- till seniorspelare i A-laget. I början av
2000-talet hade AIK ett samarbete med Café Opera, som 2005
överlät sin plats i Superettan till Väsby United som fram t.o.m.
2011 ingick i det s.k. Väsbykonceptet. Väsby United fungerade där
som en del i AIK:s utvecklingsarbete för spelare som inte riktigt
var färdiga för A-lagsspel. Flera spelare gick från ungdomslag i
AIK, via Väsby United och vidare till AIK:s A-lag. De bästa exemplen är kanske Martin Mutumba, som i hög grad var delaktig
i framgångarna 2009, och Viktor Lundberg och Nicklas Maripuu
som båda började i AIK vid fem års ålder.
– Samarbete med föreningar och skolor. AIK startade ”Samspel Svealand” 1997, ett föreningssamarbete med närmare 20 klubbar i Svealand. Det ersattes 2007 med ett närmare samarbete med
ett mindre antal norrortsklubbar som Sollentuna United, Täby
IS, Akropolis IF, Råsunda IS och sedan tidigare Väsby United.
År 2002 startade AIK ett skolsamarbete med Solna Gymnasium,
något som 2008 utökades med AIK Ungdomsakademi på Råsundaskolan där elever fr.o.m. årskurs 6 kunde kombinera studier med
fotbollsträning. AIK Ungdomsakademi var en långsiktig satsning
Elias Mineirji, f 1970, var
nära att som spelare ta steget
upp i AIK:s A-trupp i slutet av
1980-talet. Han blev i stället
ungdomstränare under många
år och sedan en av initiativtagarna till AIK Ungdomsakademi där han blev dess förste
AIK:s pojkar födda 1997 år 2011. Bakre raden fr.v.: William Prtic, Christos Gravius, Anton Sedénius, Leo chefstränare 2009. Som sådan
var han ansvarig för att AIK
Hjulström, Marcus Alderstad, Arvid Lundell, Teodor Bjurholm. Mittenraden fr.v.: Richard Simic, Christopher Villalobos, Oumar Traoré, Gabriel Veizaga, Morgan Fehrling, Sebastian Pehrson. Sittande fr.v.: An- blev bästa pojkklubb i S:t Erikston Forssell, Erik Widell, Oscar Kahl, Ulysses Vegheyli, Ilija Jurkovic, Rager Rebandi, Filip Mineirji. Laget cupen åren 2010–11 och bästa
klubb totalt 2010 och 2012.
vann bl.a. S:t Erikscupen tre gånger 2010–12.
492
UNGDOM
på spelarutveckling för att fostra morgondagens A-lagsspelare.
Denna satsning innebar bl.a. internationell matchning och att
ett flertal tränare blev anställda på hel- och deltid.
– En stark ekonomi för utveckling av verksamheten. Omsättningen ökade ungefär tio gånger från mitten av 1980-talet till 2012
och finansieringen har skett på olika sätt. Från företagssamarbeten
till deltagaravgifter, skolsamarbeten och föreningsträningar och
även en ökad satsning från AIK Fotboll AB. Om en prislapp sätts
på de spelare som kommit till A-laget samt de spelarförsäljningar
som ungdomsverksamheten har lagt grunden till, bl.a. Patrik
Fredholm, Johan Mjällby och Martin Mutumba, är AIK Ungdomsfotboll i slutändan en mycket god ekonomisk affär.
Även i relation till andra svenska klubbar har AIK Ungdomsfotboll med sin ungdomsakademi 2012 en framskjuten placering.
I den certifieringsmodell som Svensk elitfotboll gjorde 2011 fick
AIK högst poäng, i särklass, av alla elitklubbar.
Ett annat sätt att beskriva hur verksamheten har vuxit är
att konstatera att i början av 1980-talet fanns en heltidsanställd
ungdomskonsulent, 2012 fanns tolv heltidsanställda i AIK Ungdomsfotboll, ungdomsakademin inkluderad.
År 2011 startade AIK turneringen ”Lennart Johansson
Academy Trophy”, en internationell pojkturnering med några av
Europas bästa ungdomslag, bl.a. FC Barcelona, Español, Milan,
Juventus och de bästa lagen från Österrike, Tyskland och Holland. Turneringen, med AIK som enda deltagande svenska lag,
har sponsrats av bl.a. Åbro, Swedbank, Adidas och Panaxia och
har fått stor uppmärksamhet och bidragit till att AIK etablerat sin
position som kanske Sveriges bästa ungdomsklubb och därmed
närmat sig den vision, som AIK Ungdomsfotboll sedan 2000-talet
arbetar efter, att vara ”Nordens bästa klubb, hur man än mäter”.
AIK har även blivit alltmer aktivt när det gäller deltagande i
turneringar utomlands vilket har bidragit till ungdomsfotbollens
Tre yttrar i början av 1950-talet: Kurt Hamrin trixar med bollen
under överinseende av Putte Kock och den knästående Torsten Karlsson.
höga renommé. AIK är på 2010-talet ofta förstavalet för talangfulla
ungdomar med ambitioner i Stockholmsområdet.
AIK har, i skrivande stund 2012, fortsatt att få fram spelare
till A-laget samtidigt som även tränare och ledare rekryteras
dit. I 2012 års A-trupp hade åtta spelat i AIK Ungdomsfotboll.
Ledarna bakom A-lagets succéår 2009, tränaren Mikael Stahre
och sportchefen Björn Wesström, var båda sprungna ur AIK
Ungdomsfotboll med mångåriga erfarenheter från ungdoms- och
juniorlag, och även Rikard Norling, A-lagstränare 2005–08, hade
en bakgrund som juniortränare i AIK. Det låg väl i linje med den
strategi som har funnits. Det är inte bara spelare som ska utvecklas
till A-laget. Det ska även finnas interna alternativ för tränare och
ledare. Och många av de som aldrig nådde längre än till spel i något
av AIK:s ungdomslag har i stället hittat sin plats bland AIK:are
på läktarna. Det är säkert några av dem som är allra mest stolta
över att ha spelat fotboll i AIK.
AIK:s flickor födda
1999, laget som vann
S:t Erikscupen 2012,
året då AIK utsågs till
Stockholmsdistriktets
bästa flickklubb.
Bakre raden fr.v.:
Filippa Ljung, Jessica Edgren, Matilda
Dahlgren, Tandice Ken
Klei, Estibaliz Montes
de Oca, Tove Wallén.
Mittenledet fr.v.: Peffe
Stübner, Matilda Eriksson, Amanda Lundberg,
Elin Härtén, Liza Hjulström, Michaela Ainerud, Mikael Härtén.
Sittande fr.v.: Matilda
Åsard, Loreta Kullashi,
Thamara Osorio, Elin
Sjöström, Filippa Wallén, Niklas Sjöström.
493
UNGDOM
AIK:s finavinster i AT-CUPEN (1943–56)
1949: A-pojkar: AIK–Tranebergs IF 3–0
1954: A-pojkar: AIK–IK Silwing 5–0
1954: B-pojkar: AIK–Kobran 6–0
1955: A-pojkar: AIK–Essinge IK 5–0
1955: B-pojkar: AIK–IF Brommapojkarna 2–0
1956: A-pojkar: AIK–Höken, Västertorp 3–0
1956: B-pojkar: AIK–BK Sport 8–1
A-pojkar = 15/16 år, B-pojkar = 13/14 år, C-pojkar = 11/12 år
Finalvinster i JSM (P18)
2004: AIK–Västra Frölunda IF 1–0
2007: AIK–IF Elfsborg 3–1
AIK:s finalvinster i S:t ERIKS-CUPEN (1957–2012)
1958: B-pojkar: AIK–Vällingby AIK 3–0
1960: B-pojkar: AIK–Hornstulls BK 2–1
1963: A-pojkar: AIK–Djurgården 1–0
1963: C-pojkar: AIK–Virvelvindens SK 2–0
1964: B-pojkar: AIK2–IK Bomb 0–0, 2–1 omspel
1965: B-pojkar: AIK–Djurgården 3–0
1966: B-pojkar: AIK–Djurgården 2–1
1968: A-pojkar: AIK–Årsta Södra IF 5–0
1968: C-pojkar: AIK–Älvsjö AIK 4–1
1969: A-pojkar: AIK–IF Brommapojkarna 3–0
1969: B-pojkar: AIK–Huddinge IF 0–0, 3–0 omspel
1970: D-pojkar: AIK–Djurgården 3–0
1972: A-pojkar: AIK–Högdalens IS 5–1
1972: C-pojkar: AIK–IF Brommapojkarna 3–2
1976: A-pojkar: AIK–Hammarby IF 3–2
1980: P64: AIK–IK Bele 2–0
1985: P71: AIK–IF Brommapojkarna 1–0
1986: P71 (seriespel)
1987: P73: AIK–IF Brommapojkarna 3–1
1988: P73 (seriespel)
1990: P75 (seriespel)
1991: F81: AIK–Hässelby SK 4–0
1992: F81: AIK–Kallhälls FF 2–1 es
1992: P80: AIK–Järla IF 2–1
1993: P83: AIK–IF Brommapojkarna 4–3 ef
1994: F81: AIK–Haninge FF 8–2
1995: F81: AIK–Nacka FF 5–0
1996: F83: AIK–Barkarby 2–1
1997: P79 (seriespel)
1997: F84: AIK–FoC Farsta 1–0
1998: F83: AIK–Sätra SK 2–0
2000: F85: AIK–IF Brommapojkarna 2–1
2001: P85: AIK–IF Brommapojkarna 3–0
2001: P86: AIK–Essingen IK 2–1
2004: F17/18: AIK–Hammarby IF 2–0
2004: P90: AIK–IF Brommapojkarna 4–1
2005: P90: AIK–Hammarby IF 6–5 es
2006: F91: AIK–Sätra SK 15–14 es
2006: F93: AIK–Vasalund/Essinge IF 4–0
2006: F17/18: AIK–IF Brommapojkarna 8–1
2007: F93: AIK–Boo FF 2–1
2008: F93: AIK–IF Brommapojkarna 1–0
2008: P93: AIK–IF Brommapojkarna 1–0
2009: F94: AIK–Hammarby IF 2–0
2009: F95: AIK–Boo FF 4–1
2010: FA: AIK–Hammarby IF 1–0
2010: P97: AIK–Djurgårdens IF 2–0
2011: P95: AIK–FC Djursholm 2–1
2011: P97: AIK–IF Brommapojkarna 9–0
2011: P98: AIK–IF Brommapojkarna 5–2
2012: P97: AIK–Hammarby IF 5–2 es
2012: P98: AIK–IF Brommapojkarna 1–0
2012: F99: AIK–Bollstanäs SK 2–1
2012: P99: AIK–IF Brommapojkarna 3–2
SM i Futsal P15
2005.
BÄSTA KLUBB I S:T ERIKSCUPEN
AIK har blivit utnämnt till bästa klubb i S:t Erikscupen 1964,
1965, 1968, 1969, 1997, 2010 och 2012. AIK blev också
utsedd till bästa flickklubb 1997, 2006, 2007 och 2012 och
bästa pojkklubb 2010 och 2011.
Finalvinster i Pojk-SM
1988: Pojk-SM (P72): AIK–IFK Göteborg 0–0, 4–0
1989: Pojk-SM (P73): AIK–IFK Göteborg 1–0, 0–0
1994: Pojk-SM (P78): AIK–IF Brommapojkarna 4–1
1997: Pojk-SM (P81): AIK–Malmö FF 0–0, 4–3 es
494
SM i Futsal F17
1999, 2009, 2010.
SM i Futsal F15
1996, 2007, 2008.
ORDFÖRANDE I AIK:s UNGDOMSFOTBOLL
AIK:s ungdomsfotboll har varit organiserad som en underavdelning i AIK:s fotbollsverksamhet sedan åtminstone 1950-talet. Från år 2000, då AIK:s elitfotboll övergick till AIK Fotboll
AB har ungdomsfotbollen sorterat under AIK Fotbollsförening.
Sektionsordföranden: Sture Martinsson, Stig Nordström
(1972–74), Bengt-Eric Petersson (1975–76), Olle Moström
(1977–79), Jan Berglund (1980), Gun Sjögren (1980–81),
Bengt Karlsson (1982–1983), Hans Pettersson (1984–85),
Kjell Sahlström (1986–91), Gösta Mårtensson (1992–99). Ordförande i ungdomskommitén: Gösta Mårtensson (2000–04), Bo
Gripevall (2005–10). 2011–12 är Leif Karlsson ordförande i AIK
Fotbollförenings sportkommité.
A-LANDSLAGSSPELARE SOM SPELAT I AIK:s UNGDOMSVERKSAMHET
Följande A-landslagsspelare har någon gång spelat i
AIK:s ungdomsverksamhet – vilket innebär spel i AIK före 18
års ålder. Dock behöver de inte vid själva landslagstillfällena
ha spelat i AIK. Siffrorna anger ålder i AIK (inom parentes) samt
antal A-landskamper.
Bengt Anlert (13–27)
Björn Anlert (13–26, 29–32)
Pierre Bengtsson (16–21)
Klas Berg (16–30)
Björn ”Lill-Garvis” Carlsson (11–26)
Gunnar Eriksson (14–24)
Ronny Gustafsson (11–20, 21–30)
Kurt Hamrin (14–21)
Magnus Hedman (14–24)
Max Holmström,
senare von Schlebrügge, (5–20)
Stefan Ishizaki (16–22)
Nils-Eric Johansson (17, 27–32)
Gustaf Josefsson (ca 16–24) Per Karlsson (12–20, 22–26)
Per ”Pära” Kaufeldt (15–32)
Benjamin Kibebe (16–23)
Björn Kindlund (16–31)
Rudolf ”Putte” Kock (13–26)
Kurt Liander (17–27)
Anders Limpar (8–12, 31–33)
Leif Lindén (17–24)
Sven Lindqvist (17–28)
Bruno Lindström (15–28)
Theodor ”Thodde” Malm (14–32)
Johan Mjällby (13–27, 35)
Jim Nildén (13–32)
Knut ”Knutte” Nilsson (15–31)
Herbert ”Banken” Ohlsson (14–32)
John ”Broarn” Persson (14–28)
Wilhelm Petersén (ca 16–28)
Niklas Sandberg (17–19, 25–28)
Gustav Sjöberg (16–37)
Helmer ”Pysen” Svedberg (17–27)
Lennart ”Liston” Söderberg (8–25)
Nazanin Vaseghpanah (15–20, 24–25)*
Fritz Wilander (15–26)
Martin Åslund (5–6, 22–27)
Alexander Östlund (12–20)
1
1
3
1
5
1
2
32
58
10
12
3
10
1
33
1
1
37
5
58
1
5
10
26
49
8
9
2
4
2
2
21
6
1
2
1
4
22
* Vaseghpanah gick direkt in i A-laget när hon kom till AIK
men hon spelade också i ungdomslagen.